Tag Archives: ångest

Avdelning igen

Det hela slutade med att jag behövde läggas in igen. Dr A kom ner till psykakuten och skrev in mig. Jag las in den 20/11 och fick mitt vanliga rum det enda ensamrummet och de hade tydligen flyttat runt hela avdelningen för att uppnå detta, vilket var en lättnad har svårt att dela rum och att sova med andra i rummet.
I början kändes allt nattsvart, ständig hög ångestnivå, djup depression, destruktiva tankar. Ingen förbättring bara uppgivenhet och elände.
Igår hade jag ett samtal med Dr A i ungefär en timme, ECT har ju hjälpt på ett sätt innan men mot ångesten och knappt nuddat depressionen vilket inte är så det är tänkt.
Den 11/12 har jag ett möte med en läkare som är expert på ECT, han har heller aldrig hört talas om en sådan reaktion och vill därför prata med mig i hopp om att lära sig något nytt.
Dr A höjde min Ritalin från 40+40 mg till 50+40 mg (har nyligen höjt från 40+20 till 40+40) jag tog min morgonmedicin och inom två timmar kände jag mig mycket bättre ångesten hade sjunkit dramatiskt, jag hade en helt annan syn på framtiden än jag hade igår.
Fortsätter det likadant i morgon är det ingen tvekan att det är ritalinökningen. De har tagit blodtryck på mig två gånger som än så länge legat på 110/80 och 120/80 vilket är bra siffror!

Fortfarande skör som nattgammal is men nu börjar jag skönja ljuset, inga direkta framtidsplaner än att jag nu är intresserad av att ha en.

Annonser

ECT och uppgivenhet

För det mesta mår jag rätt bra efter ECT-behandling, de enda bieffekterna brukar vara trötthet från narkosen. Men ibland går det helt fel. Efter första gången vaknade jag och bara grät helt tröstlös. Men förtvivlan varade inte så länge den gången.
Jag fick behandling i tisdags, innan dess mådde jag rätt bra, det var en undehållsdos för att jag skulle fortsätta må bra. Tyvärr slog det fel, det är andra gången jag får den här reaktionen och jag har fått närmare 20 behandlingar eller nåt vid det här laget.
Det märktes direkt efter, det tog mig längre tid att komma helt ur narkosen och jag mår uppenbart sämre sen dess. Det är femte dagen nu. Jag känner mig nedstämd, depressionen känns som den djupnat igen, jag känner mig glädjelös, uppgiven, livsleda.
Har svårt både att äta och sova.
L berättade om hur jag var efter narkosen. Jag satt i rullstolen drack mitt kaffe och juicen men rörde inte mackan utan tittade bara omväxlande rakt fram och på L sa ingenting och höll på att somna där jag satt, i vanliga fall har vi med egen macka men upptäckte på morgonen att brödet var mögligt, så hade med mjölkfritt margarin.
Efter ett tag frågade ECT-Skötaren om jag ville ha en macka till ”Ja, tack men kan jag få en utan ost” det var därför jag inte åt, jag fick en utan ost som jag snällt åt eller snarare tryckte in hel i min lilla mun, var antagligen för jobbigt att lägga ner den emellan. Inget av detta minns jag utan har fått det återberättat. Nu ligger jag på min säng och mår allmänt kasst.
Lyckligtvis har jag tid hos Doktor A i morgon förmiddag och så länge ska jag väl klara mig.

Tick, tock, tick, tock

Tiden går och inte ett knyst från Verksam eller arbetskonsulenten, snart är det sommar då av tradition ingenting händer .

Sen är det alltför snart höst och ett år sedan jag började på Verksam och då är tiden man har på sig där slut.

Jag har en stor ångestklump i magen av tanken på att det snart verkar vara kört för mig.

Sen har min hjälpsammma hjärna plockat fram något från botten av någon av de lådor i huvuded där alla minnena och intryck samlas huller om buller i huvudet, nämligen anledningen de angav när jag fick icke tidsbegränsad sjukersättning. Det fanns inget medicinskt skäl till fortsatt sjukskrivning men jag fick det ändå på grund av min långa sjukskrivning så med andra ord så är jag sjukskriven på grund av sjukskrivning så att säga, det känns tunt och ganska tungt.

Jag menar finns det något känt botemedel mot sjukskrivning?

Den vacklande ekonomin bidrar också till ångestklumpen i magen, att aldrig riktigt ha råd med någonting.

Det är inget som kan medicineras bort för hur kan medicin avhjälpa att man är syssellös, pank och allmänt samhällsonyttig?