Category Archives: Uncategorized

Apati

När det gäller apatiska barn är det en del som hävdar att de bara fejkar för att familjen ska få stanna. Jag tvivlar på det men tänker inte debattera.

I stället ska jag berätta om J som jag träffade på BUP när jag ungefär 16 år. J var i min ålder och adopterad från Korea vid 6 års ålder, J’s adoptivmamma satt bredvid mig i soffan första kvällen och sa gång på gång att ”J är ju så snäll” jag var lite väck själv och osäker på vem J var.

J var ganska tillbakadragen och jag kan faktiskt inte minnas att J någonsin pratade. Vi umgicks ändå, jag höll på att lära mig att knyta vänskapsband, vi pratade inte utan satt bara tillsammans och varje gång jag gjorde fel och fick trassel på tråden, löste J lugnt och tålmodigt uppe trasslet, jag tackade och fortsatte.

En annan dag skulle J, arbetsterapeut ute och cykla. J och jag stod med våra cyklar och väntade, vi tittade på varandra och utan ett ord cyklade vi iväg vi cyklade ganska länge innan vi bestämde oss för att återvända fortfarande med minimal kommunikation tror det var jag som sa de få ord som yttrades.

Men sen blev J ännu mer tillbakadragen tillbringade all sin tid på sitt rum liggande i sängen, kunde i början förmås dricka lite äpplejuice men sen gick inte det i heller, slöt sig inom sig förutom förtvivlade skrik emellanåt.

Jag tycker det påminner rätt starkt om de apatiska barnen, jag önskar att jag vetat hur det gick för J sen, BUP fick så småningom ge upp och skicka i väg J till avdelning där de hade möjlighet till sondmatning och så.

J har inget att göra med det verkliga namnet utan bara en slumpvis vald bokstav

Varför jag gillar Lego

Den här historien cirkulerar just nu på Twitter Lego om hur Lego rycker in och letar reda på en legpmodell som en 11-årig pojke med Aspergers har sparat länge till men som inte längre tillverkas.

Jag har också en berättelse om hur just Lego har ansträngt sig extra. Jag har en Autistisk lillebror han har dessutom ett begåvningshandikapp även om han är långt smartare än läkarna inser. Han gillar leksaker bland annat lego.
Han är född 1978 men samlar fortfarande leksaker. Det här var någonstans mellan 2000 – 2002 han tittade som han så ofta gör i en leksakskatalog och hittade inte oväntat en legomodell han ville ha. Han är dessutom en logisk herre och finns det en bild på någonting så måste ju föremålet i fråga finnas, svårt att ta bild av det annars.
Problemet här var att legomodellen som han tvunget ville ha fanns i en katalog som var från när jag var liten och jag är född 1971. Mamma gjorde sitt bästa för att övertyga J om att det var omöjligt att köpa den att katalogen var gammal.
J ville tro på att den inte fanns, eftersom den fanns ju på bild.

J har förvisso ett väldigt begränsat talat ordförråd men är ändå oväntat bra på att få fram vad han vill övertygade Mamma att skriva till Lego.

Mamma skrev ett brev till Lego och förklarade situationen och J såg till att det blev postat. J glömmer inte i första taget

Sen tänkte Mamma inte så mycket mer på det och det gick några veckor, kanske till och med månader och plötsligt en dag kommer det en DHL lastbil in på den lilla gatan med ett paket till J från Lego då har de hittat ett exemplar av modellen i ett lager i Storbrittanien. Sen har de först fraktat det till huvudkontoret i London och sen hem till J i Sverige. Allt detta helt utan kostnad för oss. J var överlycklig och resten av familjen vi var rätt imponerade vi också!

Utsliten

Inser att jag inte bloggat på över ett år.

Mitt OSA som jag har kämpat med långt efter att jag borde insett att jag inte klarade av den miljön kommer jag att avsluta helt. Just nu är jag sjukskriven eftersom jag har hamnat i en djup, djup depression.

Har inte varit så här långt nere sen 1999. Jag har fått ny medicin och kommer troligen att bli inlagd i veckan som kommer för jag går bara mer och mer sönder inuti.

Att försäkringskassan nu vaknat till liv trots att jag försökt hålla dem informerade om mitt OSA och nu bestämt att jag har fått ökad arbetsförmåga och därför bara ska ha halv sjukersättning vilket innebär en inkomst på 4 400:-/månad underlättar inte precis situationen.

Jag känner inget intresse för något just nu, jag äter och sover dåligt, orkar inte ens gosa med Eskarina.

Annars twittrar jag mest nuförtiden, och just nu sitter jag mest här i mitt kletiga, svarta depressionsmörker och önskar att tiden inte gick så sakta och att jag kunde sova mer eftersom det är total ovärt att vara vaken just nu.

Hur man uppfattar värme

Jag gillar värme och fryser väldigt lätt. Häromdagen satte sig L och jag i en solvarm bil. Hon satt där i en ganska tunn blus och tyckte det var outhärdligt varmt. Jag satt i min hoodie av betydligt tjockare tyg och bara myste och njöt av värmen.

När andra tycker det är varmt och skönt tycker jag oftast att det är i kyligaste laget. Är ofta den som har mest kläder på mig och så har det alltid varit så länge jag kan minnas.

Läsning och annat

Idag har jag läst två små böcker. Små i formatet och sidantal men inte små i innehåll.
De kom på posten idag från Adlibris. Efter en stunds funderande om lämplig läsordning läste jag först ”Att springa” och sedan
”Jag får vara den jag är när jag inte blev som jag skulle” oerhört starka böcker på två! Båda skrivna av Noa Widqvist.

Jag beundrar Noahs styrka, men blir samtidigt som oerhört arg på de pappskallar han råkade ut för genom sin skoltid.
Det är även nedslående att läsa om illa en del skolor fortfarande klarade/klarar av att hantera mobbing, jag är född 1971, Noah är vad jag förstår född 1987. Jag hade kunnat vara hans mamma om jag bara börjat i tid 😉
Men ändå hanteras mobbing på samma idiotiska sätt.
Dels förväntas den som är utsatt att förklara varför hen känner sig mobbad inför sina plågoandar, sedan läggs ofta skulden på den utsatta eleven ”Du klär dig konstigt, är konstigt” eller vad de nu kan komma på för skäl.
Själv fick jag av skolkuratorn frågan om jag var en ”ensamvarg” vad nu det skulle spela för roll.
I alla fall dels förstärks känslan att det är det ens eget fel när de som är satta att hjälpa en i ganska klara ordalag hävdar att man har sig själv att skylla som blir mobbad.
Dels förstärks mobbaren i sin uppfattning om att om någon avviker från det mönster man känner igen eller av någon anledning irriterar en är det helt ok att bete sig i princip hur illa som helst mot den personen.
Personen får ju ändå skylla sig själva som är så konstig.

Nu är jag rejält trött med allergiklåda i hals och ögon, skall försöka få lite välbehövlig sömn.

Förresten det har nu skickats en remiss för min nya NPF-utredning till Cereb AB i Stockholm eftersom väntetiden blivit mycket längre än jag först fick besked om.
Syster har varit i kontakt med dem via mejl och de räknar med att kalla mig i februari/mars!
Hoppas den tidskalkylen stämmer, jag börjar känna mig gansla sliten igen och längtar efter att få träffa folk med de rätta kunskaperna att prata med.

Julstress

Stressar just nu med de sista förberedelserna inför Skåneresa packar, lagar godis, delar medicin, inte åt mig dock då min dosett är förlupen. Attans skulle skickat blankett till FK om att jag skall vara assistent åt Bror någon gång under Julhelgen,förbenade myndighet med alla dessa blanketter man måste komma ihåg att fylla i och skicka in.

Har installerat blogprogram eftersom uppkopplingen hos Mamma brukar vara minst sagt knackig p g a lantliv med bristande täckning.

Skrivit önskelista till mamma som vanligt, men mina viktiga önskningar om jobb inkomst, vettig hjälp från rätt instans att hantera mitt liv och tocke sånt, den listan vet jag inte var jag skall skicka.

Ont i huvudet för lite mat och sömn och snart en flera timmar lång bilresa som startar i morgon bitti.

När vi kommer iväg imorgon beror förutom allt annat på hur lång tid det tar att hitta Eskarina den lilla gömmarkatten, just nu ligger hon och myser i soffan brevid mig,hoprullad till en liten mysig boll men så fort vi börjar packa ihop mer kommer lilla fröken att ana oråd och dumheter som att lämna lägenheten/sitt kära revir vill hon inte veta av och alla som har erfarenhet av katter vet väl hur skickliga de är på att just gömma sig? Isis bryr sig inte lika mycket och är mycket lättare att stoppa i reseburen och inte kan man förklara för Eskarina hur trist och ensamt det blir för henne utan oss. Eskarina mår inte alls bra av att vara ensam hemma även om någon kommer över och ser till mat och låda så blir hon olycklig vill inte riktigt äta och gömmer sig för kattvakten.

Nu skall jag stänga ner datorn och stoppa ner den i väskan så att den kommer med imorgon.

Test

Detta är inte en post, eller jo det är det ju. Högst tillfälligt dock tas bort om några timmar eller så.