Category Archives: autism

Mer sjukhusprat

Den 18/12 efter telefontid med min vanliga läkare kom vi fram till att jag återigen mådde så dåligt att jag behövde bli inlagd igen. Vi åkte in på psykakuten igen och Dr A kom och skötte inskrivningen så jag inte skulle behöva träffa ännu en ny läkare.

Dagen efter inskrivning brukar man vanligen träffa avdelningsläkaren, men han lät bara hälsas att Dr A hade gjort så noggranna anteckningar vid inskrivningen att detta inte behövdes, jag blev något förvånad men också lättad att inte behöva träffa just den läkaren igen.

Jag fick höjd medicinering och en chans att själv känna efter hur jag mådde och själva hänga med i det hela, jag behövde då vara inlagd mindre än en vecka och kom hem den 23/12 med ett helt annat lugn än efter den förra abrupta utskrivningen. Skillnaden var enorm och hade inte den första utskrivningen varit så tvär, där jag kände mig mer utkastad och inte alls hann med i vad som hände hade den andra inskrivningen inte varit nödvändig.

Jag har även hunnit med ett återbesök hos min öppenvårdsläkare och det går sakteliga mot rätt håll igen.

Hemma igen

Nu bestämde den inte alltför trevlige avdelningsläkaren att jag var tillräckligt bra för att bli utskriven men omedelbar verkan han hade även innan kommit med käcka uttalanden som att ”det är ett dyrt hotell” nu kände jag mig inte alls i skick att bli utskriven samt trodde inte alls att det var ett hotell, förutom då det faktum att inte höll ens nivån av ett sämre vandrarhem rent lokalmässigt så kan jag skilja på ett sjukhus och ett hotell.

Känner mig ganska knäckt efter både det för tidiga hemskickandet och hans extremt otrevliga bemötande. Ja det är ont om platser men ändå en stor fördel om man ser till att patienterna blir färdigbehandlade innan man slänger ut dem, finns risk att de ”studsar” annars och behöver mer vård än de annars skulle gjort, inte för att jag någonsin tänker återvända till den avdelningen så länge de hyr just de läkarna. Jädra ärkenötter. Jag har redan tillräckligt med dåliga erfarenheter av psykvården sedan innan och det här gjorde ju inte saken bättre. Tur att min nuvarande öppenvårdsläkare är så sympatisk, skicklig och insatt i NPF.

Måste få ordning på Försäkringskassan arbetsförmågan är för nuvarande noll och jag klarar mig helt enkelt inte på ett halvt sjukbidrag, känner mig allmänt uppgiven och att behöva ängslas hur jag ska ha råd att betala min del av mat, hyra och räkningar underlättar inte precis.

Att vara Autist i slutenpsykiatrin

Det är inte lätt på grund av den starka NT-norm som ofta råder inom psykiatrin. Det kommer ständigt nya människor som vill presentera sig och skaka hand, jag vill inte skaka hand. I synnerhet när jag mår psykiskt dåligt är det mer kroppskontakt klappa mig inte heller uppmuntrande på axeln eller liknande, rör mig inte helt enkelt!
Jag vill inte småprata och snälla personalen vänta inte på ett svar för allt ni säger, även ett en-ords svar som ”hej” eller liknande kan var mer än jag mäktar med.

Jag behöver inte jättemycket uppmärksamhet utan ärligt talat vill jag största delen av tiden vara i fred och vila mitt huvud.
Men att säga att det ”är bara att säga till om det är något” det ska inte vara något ”bara” där. Jag är Autistisk och djupt deprimerad ni kunde lika gärna be mig ta ner månen!

Jag blev ju som jag antydde i mitt förra inlägg inlagd i måndags, på tisdagen hade jag ett katastroftalt läkarmöte som gjorde att jag egentligen ville skriva ut mig idag. Sen kom min vanliga psykiatriker upp på kvällen och pratade med mig vilket gjorde att jag lugnade ner mig avsevärt redan då.

Sen hade jag ett bra möte idag med annan läkare, min ordninarie läkare och Syster som stöd och jag bestämde mig för att istället gå på permission tills på måndag, vilket jag snabbt insåg var lite väl optimistiskt och jag kommer troligen att återvända till avdelningen i morgon i stället.
Men ibland måste man prova för att inse att orken inte räcker så långt som man trodde och hoppades.
Annars är det lätt att sitta på avdelningen och tycka ”jag behöver inte vara här” skriva ut sig och krascha!

Passar på att blogga när jag är hemma eftersom det är ganska jobbigt att blogga på mobilen.

Psykakuten

Psykakuten är inget upplyftande ställe står just nu i korridoren och trycker för de andra patienterna låter för mycket för mina känsliga öron. Har träffat min ordinarie läkare för samtal och hälsoundersökning. Sen ska jourläkaren sköta själva inskrivningen.

Vardagssamtal

Skulle egentligen gått en kurs i vardagssamtal nu under hösten/vintern på Habiliteringen.
Hade verkligen sett fram emot den även om tanken på ”gruppdiskussioner” var skrämmande.

I stället ramlade jag ner i en djup depression eller sprang med full fart in i närmsta vägg beroende på hur man vill uttrycka det.

Bara för att jag ville för mycket, stannade kvar i en arbetsmiljö som var direkt skadlig för mig, eftersom jag kände mig accepterad för att jag vill vara självförsörjande och allt prat om arbetslinje och attityden mot sjuk och arbetslösa ger mig ångest och ont i magen.

Allting är domnat som insvept i en mörk, våt filt. Ingen glädje, ingenting bara en känsla av tomhet och självförakt.

Ny läkare, nytt hopp

Har nu träffat min nya psykiatriker. Besöket började inte så lovande, hon var 15 minuter försenad och innan läkaren eller den man skall träffa kommer är man fast i ett väldigt slamrigt väntrum, mycket öppna ytor och grejer som gör att varje gång någon kommit in genom de automatiska dörrarna en trappa ner. Fortplantar sig smällen när de far igen upp genom byggnaden. Det var lunch på närliggande avdelning med slamrande matvvagnar i hissen som också var precis brevid.
Jag var med andra ord i upplösningstillstånd innan mötet ens börjat.
Läkaren visade sig dock vara en klippa, jag var ganska negativ från början. Först fick L sköta pratandet helt själv. Sen började jag med korthuggna kommentarer via L. För att sen faktiskt orka med att prata själv.
Vi hade tydligen träffats när jag var inlagd 2002 för insättning av Ritalina. Hon kom ihåg mig, jag kom inte ihåg henne.
Hon visade sig vara insatt i NPF, intresserad, engagerad och en bra lyssnare. Allt som min förra läkare inte var.
Jag har höjt Concerta dosen, fått löfte att få prova att dra ner på Zoloft.
Dessutom när jag berättat om mina svårigheter när jag provade Circadin erbjöd hon sig genast att skriva en licensansökan för Melatonin. Ämnet kom upp eftersom Circadin fortfarande stod bland mina mediciner.
Hon har gjort detta innan och var mycket positivt inställd.

Den 10/11 kl 8:30 har jag tid för introduktionsmöte på Habiliteringen där jag ska träffa en kurator och en sjukgymnast för introduktion samt prata om hur den fortsatta kontakten ska se ut och vilken hjälp jag kan behöva.

Jag har blivit beviljad boendestöd de skall komma hit för ett första möte den 3/11.
Håll tummarna att det inte blir så dyrt att inte vår ekonomi håller för det.

Idag är jag väldigt, väldigt trött eftersom min lediga vilodag igår åts upp av läkarbesök och shopping, så idag var jag tvungen att stanna hemma för att ha en chans att hålla i längden.

Vilar, twittrar, skall snart diska och fixa lite i köket, inte lämna lägenheten idag.

Farväl till psykiatrin

Har nu gjort avslut med min psykiatriker. Eller L fick göra det för jag orkar inte prata med den hopplösa människan.
Hon förstod inte varför jag skulle göras avslut. L berättade att jag hade en tid hos Habs läkare. Hon förtydligade ny diagnos Autism tillhör habiliteringen nu. Varpå HLP förvirrat frågar ”Finns det läkare där?”
Nej, naturligtvis inte jag bara fick en läkartid ändå! Den 1/7 kl 8:30 har jag tid hos läkare i Eskilstuna! Hepp tur att man inte behöver åka dit varje gång.
Jag har nu fått det Neuropsykiatriska utlåtandet med posten. Till skillnad från min förra utredning handlar det här om en person jag känner igen, jag kan känna att det är faktiskt mig det handlar om. Den förra kändes som den beskrev en främling. Den beskriver både mina svårigheter och mina styrkor och där finns även mina resultat på de tester jag igenom.

Mest för skojs skull tänker jag skriva ner en del här.

ASRS(Adult ADHD Self-Report) Del A 6/6 Ouppmärksamhet 28/36 Hyperaktivitet/impulsivitet 19/36
WURS Självskattning (Wender Utah Rating Scale) 58 poäng
Ritvo Autism-Asperger’s Diagnostic Scale (RAADS) 171 poäng
Screening för autistiska personlighetsdrag (AQ) 47/50

Deweys sociala berättelser: Den tyckte jag var urknepig som jag skrev innan var så stolt över mina 17.06/24 och trodde att det var NT poäng men fick sedan reda på att cut-off poängen för autism/asperger var 19.34

Baron-Cohens Empatiseringsförmåga som jag gjorde på datorn 11/80 NT-kvinnor ligger i genomsnitt på 47 poäng och gruppen med Aspergers ligger i snitt runt 20 poäng.

WAIS IV låg jag bra till på i allting från genomsnittet till klart över genomsnitter utom när det gällde snabbhet. Sämst var jag på den del som avser att mäta bearbetningshastighet sam perceptuell och visomotorisk snabbhet där jag presterade klart under genomsnittet. Jag kämpade verkligen med det. Blev lite irriterad på psykologen i början av testet för han ritade på mitt papper! Vilket jag väl hade kunnat acceptera om han inte ritat en slarvig figur som inte ens stämde!