Vardagssamtal

Skulle egentligen gått en kurs i vardagssamtal nu under hösten/vintern på Habiliteringen.
Hade verkligen sett fram emot den även om tanken på ”gruppdiskussioner” var skrämmande.

I stället ramlade jag ner i en djup depression eller sprang med full fart in i närmsta vägg beroende på hur man vill uttrycka det.

Bara för att jag ville för mycket, stannade kvar i en arbetsmiljö som var direkt skadlig för mig, eftersom jag kände mig accepterad för att jag vill vara självförsörjande och allt prat om arbetslinje och attityden mot sjuk och arbetslösa ger mig ångest och ont i magen.

Allting är domnat som insvept i en mörk, våt filt. Ingen glädje, ingenting bara en känsla av tomhet och självförakt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s