Läsning och annat

Idag har jag läst två små böcker. Små i formatet och sidantal men inte små i innehåll.
De kom på posten idag från Adlibris. Efter en stunds funderande om lämplig läsordning läste jag först ”Att springa” och sedan
”Jag får vara den jag är när jag inte blev som jag skulle” oerhört starka böcker på två! Båda skrivna av Noa Widqvist.

Jag beundrar Noahs styrka, men blir samtidigt som oerhört arg på de pappskallar han råkade ut för genom sin skoltid.
Det är även nedslående att läsa om illa en del skolor fortfarande klarade/klarar av att hantera mobbing, jag är född 1971, Noah är vad jag förstår född 1987. Jag hade kunnat vara hans mamma om jag bara börjat i tid 😉
Men ändå hanteras mobbing på samma idiotiska sätt.
Dels förväntas den som är utsatt att förklara varför hen känner sig mobbad inför sina plågoandar, sedan läggs ofta skulden på den utsatta eleven ”Du klär dig konstigt, är konstigt” eller vad de nu kan komma på för skäl.
Själv fick jag av skolkuratorn frågan om jag var en ”ensamvarg” vad nu det skulle spela för roll.
I alla fall dels förstärks känslan att det är det ens eget fel när de som är satta att hjälpa en i ganska klara ordalag hävdar att man har sig själv att skylla som blir mobbad.
Dels förstärks mobbaren i sin uppfattning om att om någon avviker från det mönster man känner igen eller av någon anledning irriterar en är det helt ok att bete sig i princip hur illa som helst mot den personen.
Personen får ju ändå skylla sig själva som är så konstig.

Nu är jag rejält trött med allergiklåda i hals och ögon, skall försöka få lite välbehövlig sömn.

Förresten det har nu skickats en remiss för min nya NPF-utredning till Cereb AB i Stockholm eftersom väntetiden blivit mycket längre än jag först fick besked om.
Syster har varit i kontakt med dem via mejl och de räknar med att kalla mig i februari/mars!
Hoppas den tidskalkylen stämmer, jag börjar känna mig gansla sliten igen och längtar efter att få träffa folk med de rätta kunskaperna att prata med.

Annonser

3 responses to “Läsning och annat

  1. Noll-tolerans för mobbning borde vara självklar!
    Håller tummarna för att den nya tidsramen håller.

  2. Dn Skriver visst att antimobbningsprogrammen är i princip värdelösa och kan förvärra saken. Man får vara glad att man slapp undan de och fick bara vara utanför.

  3. vegangeekgirl

    Det antimobbningsprogram jag träffade på var värdelöst och förvärrade saken. Jag minns inte vad det heter och hittar inget med Google.
    Det går ut på att man inte ser det som att en part är offer och den andre plågoande utan som två parter som har en konflikt som skall diskuteras.
    Föräldrar hålls helt ovetande vad som sker.
    Sen sitter man där och lider, plågoandarna ler lismande och lovar att aldrig göra så igen. De vuxna är nöjda med en insats och skickar iväg en att ”leka”
    eller vad de nu tror att man gör.

    Så fort man hunnit utom hörhåll, sätter plågoanden igång igen och skall ge en eftersom man en en ”sladders” och sen börjar allt om igen.

    Att man sen själv aldrig sagt något eftersom man vet att det inte hjälper, räknas inte.

    Det kan finnas antimobbingplaner som fungerar men de har jag aldrig träffat på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s