Hoppande tankar

Hördu hjärnan, vad sysslar du med? Först när du plockade fram ”Borgmästar Munthe” när jag försökte fylla i en rad i korsordet med ledtråden ”Karl XII:s jycke” tänkte jag att den kanske nämns där eller nåt men det enda djuret jag hittar i texten är Munthes häst Brunte. Sen försökte du med ”på havets, vågade, vågade, min blick jag sågade, sågade och ner djupet en fisk jag så och det var du, hahaha och det var du”
Nu går texten antagligen inte riktigt så utan du har antagligen fyllt ut med vad du tyckte passade in.
Men vad pysslar du med? Försöker du väcka mig ur mitt negativa, självömkande, negativa och allmänt blähiga tillstånd genom att spela barnsånger för mig? Varför? Kan du inte försöka hitta någon i så fall i lådan med blandad minnen där hela texten är med? Lösryckta textrader som är generöst utfyllda med gissningar och hittepå blir lite trista efter ett tag.

Just det med minneshantering verkar förresten vara en sak som markant skiljer sig mellan Syster och mig. När hon lär sig nya saker och tar in ny information lägger hon det tillsammans med andra kunskaper och erfarenheter hon redan har i huvudet så att hon lätt kan hitta det sen och dessutom annat som relaterar till det nya. Medan jag tycks ha några stora lådor i huvudet där jag glatt slänger alla nya kunskaper och erfarenheter huller om buller, alla lådorna är märkta ”bra att ha” och sen när jag skall försöka hitta det igen, så finns det ju där fortfarande, mitt minne är inte så usligt som jag alltid trott.
utan det är bara det att på grund av min minneshantering så hittar jag ingenting och då hjälper det inte att minnas saker.
När jag skall ta fram saker ur minnet får jag alltså rota igenom dessa lådor där allting ligger, vilket visserligen kan vara ganska intressant men inte särskilt effektivt.

Fått en tid med min psykiatriker på tisdag, känns inte alltför lönt, slöseri med både tid, pengar och energi att gå och ”prata” med någon som ändå aldrig lyssnar, hon sitter där, ler rart, nickar och ger sedan blankan tusan i vad jag säger. Börjar hon tjata om den utsatta risperdalen igen skriker jag, jag lovar. Varför kan hon inte acceptera att jag hade tvångshandlingar ett tag (intensiv handtvätt och kontrollerande av ytterdörren) jag tog tabletterna och besvären försvann.
Sen efter några besvärsfria år bad jag att få prova sätta ut dem, efter många om och men skedde detta och se det gick bra ändå, mina tvångshandlingar återkom inte. Allt frid och fröjd eller? Närå både hon och en annan läkare fortsätter att älta om det och vägrar att ta in att jag klarar mig utan dem att jag inte har problemet jag fick dem utskrivna för längre?

Jag är inte anti-psykatri, jag vill inte avskaffa psykvården, jag vill bara inte ha någon i närheten av mig för allt de verkar göra för mig är att förvärra saker och ting.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s