Lite positivt men mest ledsamheter

Min jacka har kommit från Cellbes en skidjacka och jag är så nöjd! Den är bekväm, den ser cool ut, den är varm och har massor med praktiska fickor, det verkar även finnas reflexer på den och huvan kan skydda även ansiktet som jag brukar få ont i när det är kallt. Jag har nya, snygga, varma vantar, en ny mössa och idag köpte vi nya vinterkängor på ÖB, de är ganska höga, har kardborrband och reflexer. Jag tycker fortfarande ming gamla kängor är jättesnygga och de är fortfarande i gott skick. Men snörningen fungerar sådär för mig, visst kan jag knyta rosetter men de bliir inte så hållbara, så antingen får jag knyta om dem var femte minut eller så får jag göra en dubbelknut av rosetterna vilket fungerar riktigt bra tills jag skall ta av mig dem det vill säga och det ofta slutar med att jag får till värre knutar när jag skall knyta upp dem som jag inte alltid kan få upp själv. Mina gamla kängor kommer att åka med Mamma ner till Skåne när hon varit här på besök om några veckor för att få ett nytt hem hos min brors fästmö!

Annars är det mest elände jag gråter ofta och känner mig nedstämd. Jag vill helst bara sitta i soffan, leka på Internet och/eller spela Pokémon. Sömn och mat känns inte så viktigt.

Jag försöker inte gå ner i vikt genom att inte äta även om det kan vara en effektiv men inte särskilt långsiktig metod det är bara att jag helst inte vill äta, ingenting känns särskilt lockande.
Jag vet dock att det inte håller i längden, men helst av allt vill jag bara ha min vattenflaska just nu och även om det är bra att dricka vatten så är det inte så bra om det är enda man får i sig.

Jag har lyckats äta tunnbröd med falaffel några gånger och sojaglass med banan, jordnötssmör och chokladssås men även det är kämpigt, just nu sitter jag och försöker peta i mig lite russin och torkade bananer och dricka ett glas o’boy till det går trögt, detta är annars storfavoriter hos mig.

Jag sover fortfarande utan sömntabletter, problemet är att jag inte har ork att gå och lägga utan jag sitter uppe långt fram på morgonen tills jag motvilligt går och lägger, sen går insomnadet bra och jag sover ett par timmar tills jag vaknar igen altid oväntat tidigt och går upp eftersom jag inte kan sova mer, det är nog in katastrofalt rent timmässigt men jag känner i kroppen att jag nog borde sova mer, men det går bara inte just nu.

Snart är det först Fars dag och sen är det dags för julhelg, jag får ångestklumpar i magen av både dessa högtider. Min sorg efter Pappa är fortfarande som ett sår som inte ens börjat läka, jag har enorma skuldkänslor för saker som rör tiden runt hans död. Jag skulle med andra ord behöva få prata om min sorg med någon form av proffs men var hittar man ett sånt?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s