Grupparbeten och popularitet

Jag hatar grupparbeten, än idag ryser jag när jag är någonstans och hör orden ”så delar vi upp oss i grupper” jag gillar inte grupparbeten av många skäl, dels är jag ingen ”gruppmänniska” sen har jag varit impopulär större delen av mitt liv.

Det började på lågstadiet, vi skulle jobba mycket två och två. Jag hamnade alltid med samma tjej som inte helt stod högt i kurs. Vi ogillade varandra skarpt. Det underlättades knappast av att vi båda visste att anledningen till att vi jobbade tillsammans var att vi inte hade något val då ingen annan ville vara med oss, vi var liksom bottenskrapet i klassen.

Jag var med i scouterna mycket längre än jag ville eftersom Mamma satte stopp när jag ville sluta eftersom jag ”var tvungen att ha någon fritidsaktivitet” varför vet jag inte. När jag tog upp det långt senare med Mamma sa hon förvånat ”Men du trivdes ju sen och fortsatte” vilket inte stämmer, jo, jag fortsatte och försökte göra det bästa av eländet. Anledningen till att jag fortsatte var att jag inte kände att jag hade något val eftersom Mamma redan sagt en gång att jag var tvungen att vara med i scouterna!

Även där skulle det göras saker två och två, vid ett tillfälle när vi var ganska små, brast flickan jag blivit ihopparad med i gråt för att hon var tvungen att vara med mig. När hon blev förmanad för detta sa hon att det var för att hon ”alltid var tvungen att jobba med mig i skolan” vilket var lögn och förbannad dikt. Jag sprang därifrån för att få gråta i fred och försökte sedan dess försöka lägga fram att jag kunde jobba själv när det blev dags att jobba i par eller grupp.  Hade ingen större framgång där.

På hemkunskapen på högstadiet skulle vi jobba i grupper om 4 personer, vi var dock inte tillräckligt många för att det skulle räcka hela vägen, utan vi blev två stycken över. Killen jag hamnade med grät i alla fall inte och de lektionerna blev de enda gångerna under veckan jag kunde vistas i hans närhet utan att vara rädd att han skulle slå mig. Så det funkade ju, hemkunskap var ändå inte direkt något ämne jag gillade.

Jag tillhör fortfarande inte direkt de populära även om folk sällan är direkt elaka nuförtiden. Jag är den där lite udda typen som för det mesta sitter i ett hörn och inte säger mycket, kanske spelar jag Nintendo eller har datorn med mig.

Syster är däremot social som få och pratar med alla och knyter kontakter till höger och vänster, men hon är noga att ha med mig också vilket gör att jag inte försvinner in i väggen och glöms bort.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s