När det låter för mycket

Igår var vi först hemma hos Systers pappa och styvmor, dessutom var Systers biologiska syster där med sin man och deras två barn, en flicka på sju år och en femårig pojke.
De har ett ganska litet hus och med ljud från först en tv apparat och sen två tillsammans med prat och skratt gjorde att jag var ganska matt redan där av alla ljuden och trängseln.
Vi åt middag och det fanns specialrätt till mig den lilla herbivoren 😀
Sen åkte vi och skulle bowla, det var någonting jag inte råkat ut för innan, jag har visserligen bowlat förr men det här var ”disco bowling” så det spelades hög musik, först fick vi vänta eftersom den tävling som höll på när vi kom dragit ut på tiden. Så vi köpte fika och alla satte sig runt ett bord den höga musiken gjorde att mitt huvud kändes bedövat och jag kunde inte tänka en tanke för hela jag var så överväldigad av alla intryck att jag var inte riktigt där, utan på något vis avskild från dem som fanns runt omkring mig, jag var inte riktigt medveten om omvärlden och det blev inte ett dugg bättre när banorna blev lediga och vi efter att ha hämtat skor gick ner bland de andra bowlarna och de blinkande lamporna för att hitta ett lämpligt klot. Jag yrade runt med våra skor i en låda och Syster kappa över armen, att behöva trängas med andra människor jag inte kände på toppen av alla andra intryck gjorde att jag var på väg att smälta i hop i en liten pöl av förtvivlan och ”sensory overload” en kvinna som passerade mig råkade stöta till min arm vilket fick mig att obehärskat fick ur mig ett ”se dig för kärring” jag kände mig dum redan när jag hörde vad jag sa och jag är så tacksam att hon troligtvis inte hörde mig.

Sen bowlar jag som en kratta vilket inte gör saken bättre eftersom jag är en sån där som vill vara duktig alltid, jag hade kunnat hantera det bättre om omvärlden inte varit så sinnesfientlig.
När andra omgången äntligen tog slut (förutom allt annat elände så är jag en klen typ som alltid är för trött i armarna andra omgången när man bowlar för att riktigt kunna uppskatta den) så blinkande det genast upp ett nytt ”papper” med våra namn att fylla i på skärmen, som ni kanske har gissat så hade jag inte riktigt pejl på någonting och när det blinkade upp för 10 nya bowlingkast var jag färdig att börja gråta jag tänkte ”skall detta aldrig ta slut, det brukar bara vara två omgångar” förutom att som jag redan nämnt hade svårt med ljudnivån på grund av känsliga öron så skulle det bli svårt för min svaga röst att göra mig hörd och fråga någon av de andra om hur länge vi skulle spela egentligen.
Sen gick till min stora lättnad tiden ut och vi gick därifrån, när vi kom hem var vi inte riktigt överens hon tyckte att jag skulle försöka verka mer positiv för barnen kunde ju undra om jag såg ledsen ut och att om de sa till barnen att man spelar för att ha roligt inte för att vinna skulle min ledsna min förstöra det.
Jag blev både ledsen och upprörd, ledsen för att jag gjort så gott jag kunnat efter förutsättningarna och upprörd för att jag hade tittat på båda barnen när vi var där och de hade jätteroligt och min mindre glada min påverkade inte dem just då, så det kändes som hon försökte använda barnen som utpressningsmedel för att få mig att få dåligt samvete.
Sen visade det sig att det var hon och hennes syster som varit oroliga, vilket vi kom överens om att hon borde ha sagt med en gång.
Jag blev riktigt ledsen över detta och det satt kvar resten av kvällen, jag gjorde så gott jag kunde! Jag hade inte en aning om det var ”disco bowling” då kunde jag ha tagit med hörselskydd.
När jag sa att det kanske var bättre om jag inte följde med nästa gång, blev det fel först och Syster tyckte att det var svårt att ta upp saker med mig på grund av reaktioner som denna.
Men det var ärligt menat, det var inte ett försök att få henne att säga något i stil med ”det är klart du ska med” eller någonting åt det hållet. Utan bara att sätta sig i samma situation igen, där man plågats av ljud, trängsel och blinkande ljus men ändå på något sätt inte brutit ihop i ett hörn utan istället kämpat för att klara av det och inte springa därifrån i panik och sen få höra att man förstört för andra genom oroa dem genom att vara olycklig känns inte som något jag vill göra igen i brådrasket.
Vi har pratat igenom det och det känns något bättre nu, jag önskar bara att jag kunde förklara bättre hur svår och plågsam en sådan situation är för mig.
Natten var lång och sömnlös jag somnade inte förrän vid sjutiden i morse.

Annonser

2 responses to “När det låter för mycket

  1. Jag har samma problem som dig, och blir också ledsen när folk inte förstår vilken ansträngning det är att inte explodera och springa där ifrån!
    Det går bättre nu med alla mediciner, men jag är fortfarande känsligare än dom flesta av för många starka stimuli.
    Nu har jag öronproppar i jackfickan/väskan som jag tar till om jag tex ska gå in på Media Markt, som är ett skräckställe för mig med olika höga ljud från alla håll osv.
    Skit också att det ska bli kontroverser pga av ett handikapp man har.

    Ella

  2. vegangeekgirl

    Det är så svårt att förklara så att andra förstår vilken enorm ansträngning man gör när man inte bryter ihop och flyr fältet. Det är skönt att prata med någon som förstår hur det är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s