Going bananas

Klockan är just 5:10 sömn är för veklingar, eller hur var det nu?
Jag är fortfarande lite krasslig och mitt ojämna ätande gör nog inte saken bättre, jag provar nån variant på dieten som kallas ”Eat to live” men inte till fullo, jag misstänker också att jag just nu äter lite för lite och när jag äter är det mestadels bananer. Någon som vet hur länge man kan livnära sig på bananer? Eller fullt så illa är det inte jag äter även frysta grönsakblandningar (jo jag tinar dem förstås först) lite linser och bönor och lite äpplen. Iband också kålsallad. Jag har gått ner över fyra kilo de senaste 3 veckorna men frågan om det är en varaktig nedgång. Jo jag äter lite mörk choklad mellan varven också.

Jag hittade en sida via en LJ community som påstår sig ha råd för att hantera barn med ADHD eller ”explorers” som det står, jag blev mest irriterad när jag läste den men här är en länk i alla fall.

Jag är ganska säker att metoderna inte skulle funkat på mig. Låt oss börja med den första.

Val.
Jag hade inte stökigt rum för att jag inte ville städa eller för att jag gillade röran, men jag redde inte ut det. Jag förlorade min stereo på grund av mitt ostädade rum, jag blev ledsen men det ändrade inget jag var fortfarande oförmögen att tackla uppgiften.

Nummer två
Om någon hade skickat hem mig varje gång jag störde klassen på mellanstadiet skulle det troligtvis snarare uppmuntra mig än få mig att lugna ner mig, jag skulle ha lärt mig ännu mindre än jag gjorde och jag skulle antagligen slå något slags världsrekord i frånvarotimmar.
Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat som fyraåring om någon hade tagit ifrån mig madrassen på dagis när jag gick runt och pratade med alla på middagsvilan men jag är långt ifrån övertygad att det skulle gett önskat resultat.

Trean är jag osäker på, jag är inte säker på att det hade fungerat men kan inte komma på några bra exempel vare sig för eller emot (det märks att man är påverkad av engelskan ibland, jag höll nästan på att skriva ”tänka upp” XD)

Annonser

2 responses to “Going bananas

  1. Gratulerar till framgången i ditt viktprojekt. Det är bra att se över sitt kaloriinteg. Det är supervanligt att man äter för lite fett tex, man går ner mest från början så när det har stabiliserat sig så kanske det inte händer något på långa perioder. Äta ofta är inte helt fel det heller. Och myyyyycket vatten.

    Och det där om att hantera adehådeungar. Jag är säker på att det fungerar utan medicin också, frågan är väl till vilket pris. Och jag fattar inte vilket jävla liv det är som mediciner, de allena hjälper ju inte. Man måste bliu medveten om hur man bäst uttnyttjar detta med att tex kunna koncentrera sig.

    f.ö: Om jag slapp passa en en enda tid samt hade en egen sekreterare, revisor, personlig tränare, coatcher, städpersonal, barnsköterska, hundskötare, kock med stab etc, skulle inte jag inte ha några större kognitiva problem.

  2. Ang. nummer två på listan – den behandlingen fick jag hela lågstadiet och nästan hela mellanstadiet, – resultatet blev att jag knappt såg insidan på klassrummet, men läste igenom hela skolbiblioteket, alla böcker på alla hyllor i skolans korridorer och blev bästa kompis med vaktmästarna och städarna (de enda vuxna som hade tid att snacka lite).

    Till slut gick jag ut själv när jag visste att ‘snart stör jag’, vilket resulterade i att jag när skoldagen började vandrade rakt igenom klassrummet och ut i korridoren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s