Hittat lösningen på oredan hemma!

Ingen av oss är någon stjärna på städning och att hålla ordning men nu har jag hittat lösningen i expressen vi skaffar oss varsitt barn och sen följer vi råden detta lilla bildspel sen kan våra småttingar lära oss att hålla ordning!
Undrar när man kan börja? När barnen lärt sig gå? Eller fungerar det tidigare?
Sen får man ju hoppas att mitt lilla barn inte ärvt NPF av mig för då kan det bli lite knepigt med vår plan

Tittar på Tv4 Fakta (klockan är nästan 05:00 inget fel på dygnsrytmen här) och i reklampausen är det en trailer för programmet ”Kvinnostyrkan” som irriterar mig lika mycket varje gång ”Tänk dig en polisstyrka blblabla kvinnor so proffsigt kombinerar yrkesliv och privatliv” för vadå? Kvinnor brukar inte ha något yrkesliv? Eller män har inget privatliv? Alternativt tvärt om.
Va? Nej jag har inget bättre för mig än att reta mig på det dessutom är det viss nötning, jag tittar mycket på den kanalen och har hört det alldeles för många gånger.

Ont i huvudet, ont i halsen och snuvig, kan ju inte vara sjuk nu när det är dags för vaccinering.

Test

Detta är inte en post, eller jo det är det ju. Högst tillfälligt dock tas bort om några timmar eller så.

Blandade funderingar

Jag har ju förstått att en viktig beståndsdel i en geek/nerd/dorks utbildning är att titta på ”Doctor Who” jag har aldrig gjort detta och känner dåligt till vad serien handlar om, efter ha ögnat igenom tv-tidningen efter intressanta program på kanaler vi kan tänkas ha hittade jag den på BBC entertaiment, det visade sig att vi har den kanalen (kan man verkligen förvänta hålla i huvudet vilka kanaler man har?) så nu tittar jag på ”Doctor Who” jag hoppade in mitt i ett avsnitt och det verkar intressant men en aning förvirrande, frågan är om detta är det bästa sättet att närma sig serien eller om jag skulle försöka se den från början för att få något slags sammanhang eller om det hela ger sig med tiden.

Det går så där med det mesta just nu, två deprimerade människor kan även tillsammans ha svårt att få någonting gjort, jag har ingen direkt aptit och äter alldeles för dåligt. Klockan är nästan två och trots att jag varit uppe i flera timmar har jag än så länge bara druckit ett glas sojamjölk, måste ta mig samman och äta någonting snart.

Vi har nu installerat den nya dekodern och DVDn det blev plötsligt bråttom när den gamla dekodern gav upp för ett tag sen.

Syster är över hos en kompis och hjälper henne att plugga, senare idag skall hon till Flen.

På nedersta våningen i vår port bor det en ytterst obehaglig man, han har starkt rasistiska åsikter och en del av hans andra uttalande tyder på att han inte är psykiskt stabil. Jag är inte direkt rädd för egen del även om jag försöker undvika honom, men jag är vuxen, jag är med mitt bleka skinn och svenska utseende ”rätt” i hans förvirrade värld. Det är andras säkerhet jag oroar mig för, häromdagen när jag körde ut en vagn med sopor öppnade jag hissdörren men dörrknappen, precis utanför dörren stod två storögda småflickor, de hade rosa jackor och mörkt skinn (i vanliga fall tycker jag inte att hudfärg är viktigt men ibland så) de var kanske 4-5 år. De berättade att de blivit skrämda och verkade väldigt oroliga, jag trodde först att det var av den uppflygande hissdörren men när jag pratat med dem en stund visade det sig att det var den rasistiska grannen som skrämt den, jag ville så gärna säga till småflickorna att han inte var farlig, men kände mig inte säker på att det verkligen stämmer, nej då, rasister är inte nödvändigtvis farliga jag vet, men efter hört hans förvirrade teorier och sett hans stirrande, rödkantade ögon och mustasch full med snor vet jag faktiskt inte.

Hur lite sömn fungerar?

Vaknade 7:33 med ont i magen och kan nu inte somna om. 7:33 är nu inte alls onormalt tidigt att vakna förutsatt att man inte som jag gjorde i morse somnade vid sextiden.

Jag är ganska säker på att 1½ timme är för lite för att räknas som acceptabel nattsömn!
Jag har sovit lite i flera veckor nu, jag äter dessutom ganska dåligt igår drack jag 2 glas o´boy gjord på sojamjölk, åt en tunnbrödsmacka med vegansk mjukost och falaffel, en skål blåbärssojaglass och drack något glas saft och ett litet glas sojamjölk för övrigt drack jag vatten kan ha druckit en kopp te också men jag är osäker där. Strålande matvanor, eller hur?

Annars ägnar jag dagarna åt att städa, spela Nintendo, titta på tv och gråta. Ibland orkar jag även läsa lite.
Idag skall jag till landstinget igen och undervisa datoranvändning får skjuts av syster, kan nog vara bra att komma ut lite.

Syster mår inte heller något bra just nu så det är ganska dystert härhemma. Ja för oss tvåfotingar i alla fall, katterna är som vanligt glada och fyllda med energi. De som säger att det är viktigt att aktivera sina innekatter hade helt klart inte våra damer i åtanke, de behöver inte aktiveras för de är alldeles för upptagna att leka, jaga och slåss för att ha tid med sånt

Jag skulle verkligen må mycket bättre om jag hade stadiga rutiner i mitt liv, tyvärr är jag urkass på att skapa sådana. Så just nu är det mesta ganska dimaktigt utan några egentliga hållpunkter.

Jag har inte hört ett ljud från kvinnan som skulle hjälpa mig att få en OSA sen jobbet jag hade på gång i mitten av september inte blev av eftersom rektorn bestämde sig för att hon inte behövde någon hjälp egentligen efter att ha träffat mig då det verkade lättare att göra allt det där jag skulle få göra själv än att handleda mig. Partikamraten som jag hjälper med datoranvändning på landstinget ringde upp henne i början av oktober för att berätta vilken hjälp han hade av mig och mina kunskaper för att ge henne lite mer att använda när hon letade anställning åt mig. Hon blev skitsur och avig inte bara det att hon inte ville diskutera mig med en utomstående hon förstod i överhuvudtaget inte varför hon blev uppringd och lät skitirriterad när jag fick henne på tråden och skulle förklara, med min telefonskräck var det mer än jag klarade av att hantera så jag gav tillbaka luren ganska omgående, hon avslutade samtalet med partikamraten med att säga att hon hade någonting på gång och att hon skulle höra av sig till mig den 13 OKTOBER. Jepp har inte hört något än och jag har inga missade samtal från henne på min mobil som hon och det har inte kommit några mail på avvägar till junkmaillådan eftersom jag har kollat den.
Så jag är både ledsen och besviken och mina förhoppningar om att få någon verklig hjälp från det hållet är nere på noll.

Lite positivt men mest ledsamheter

Min jacka har kommit från Cellbes en skidjacka och jag är så nöjd! Den är bekväm, den ser cool ut, den är varm och har massor med praktiska fickor, det verkar även finnas reflexer på den och huvan kan skydda även ansiktet som jag brukar få ont i när det är kallt. Jag har nya, snygga, varma vantar, en ny mössa och idag köpte vi nya vinterkängor på ÖB, de är ganska höga, har kardborrband och reflexer. Jag tycker fortfarande ming gamla kängor är jättesnygga och de är fortfarande i gott skick. Men snörningen fungerar sådär för mig, visst kan jag knyta rosetter men de bliir inte så hållbara, så antingen får jag knyta om dem var femte minut eller så får jag göra en dubbelknut av rosetterna vilket fungerar riktigt bra tills jag skall ta av mig dem det vill säga och det ofta slutar med att jag får till värre knutar när jag skall knyta upp dem som jag inte alltid kan få upp själv. Mina gamla kängor kommer att åka med Mamma ner till Skåne när hon varit här på besök om några veckor för att få ett nytt hem hos min brors fästmö!

Annars är det mest elände jag gråter ofta och känner mig nedstämd. Jag vill helst bara sitta i soffan, leka på Internet och/eller spela Pokémon. Sömn och mat känns inte så viktigt.

Jag försöker inte gå ner i vikt genom att inte äta även om det kan vara en effektiv men inte särskilt långsiktig metod det är bara att jag helst inte vill äta, ingenting känns särskilt lockande.
Jag vet dock att det inte håller i längden, men helst av allt vill jag bara ha min vattenflaska just nu och även om det är bra att dricka vatten så är det inte så bra om det är enda man får i sig.

Jag har lyckats äta tunnbröd med falaffel några gånger och sojaglass med banan, jordnötssmör och chokladssås men även det är kämpigt, just nu sitter jag och försöker peta i mig lite russin och torkade bananer och dricka ett glas o’boy till det går trögt, detta är annars storfavoriter hos mig.

Jag sover fortfarande utan sömntabletter, problemet är att jag inte har ork att gå och lägga utan jag sitter uppe långt fram på morgonen tills jag motvilligt går och lägger, sen går insomnadet bra och jag sover ett par timmar tills jag vaknar igen altid oväntat tidigt och går upp eftersom jag inte kan sova mer, det är nog in katastrofalt rent timmässigt men jag känner i kroppen att jag nog borde sova mer, men det går bara inte just nu.

Snart är det först Fars dag och sen är det dags för julhelg, jag får ångestklumpar i magen av både dessa högtider. Min sorg efter Pappa är fortfarande som ett sår som inte ens börjat läka, jag har enorma skuldkänslor för saker som rör tiden runt hans död. Jag skulle med andra ord behöva få prata om min sorg med någon form av proffs men var hittar man ett sånt?

Som ett brev på posten

Eller inte ”som” det var verkligen ett brev, som kom idag. Från Habiliteringen, jag öppnade spänt kuvertet och plockade ut lappen som låg i

”Hej Kimberly
Vi har efter bedömingssamtalet beslutat att sätta upp dig på väntelistan för utredning. Har du några frågor är du välkommen att ringa mig på xxxx-xx xx xx

Med vänlig hälsning
Psykologen”

OMG WTF BBQ! Det rör på sig, jag menar jag vet att väntelistan är grymt lång, men jag är i alla fall med på den!

Nu skall jag stänga ner datorn, spela lite Pokêmon och sen gå och lägga mig på sömntablett spikmatta.

Konferens på Syninge kursgård

Tidigt uppe, sent i säng gjorde morgonen förvirrad. Yrade runt med sista packningen, tänkte ta morgonmedicin men ville inte ta tabletter med varm dryck, tänkte göra det enkelt för mig och bara stoppa ner en burk Concerta, men så jag tänkte att jag borde dela i en liten dagsdosett så att jag fick med mig den där eländiga zoloften också, det hela slutade att med att jag glömde både att ta med mig morgonmedicin och att ta med mig någon för imorgon, så här sitter jag uppvarvad som få och undrar hur tusan jag skall kunna sitta still i morgon och lyssna!

Ibland är ljud lättare att klara av när man vet vad som orsakar dem, när vi satt i konferensrummet hörde jag ett underligt ljud, det var mycket lättare att stå ut med när jag insåg att det kom från personen som satt brevid mig, han är blind och antecknade i punktskrift, faktiskt var det ganska fascinerade jag har visserligen sett punktskrift, känt på den och konstaterat för mig själv att om jag någonsin blir beroende av att lära mig sådan får jag öva upp känseln i fingertopparna om jag skall ha någon chans att reda ut det. Men jag har aldrig sett någon skriva den för hand, han hade en metallklämma som det satt fast ett papper i, i den övre delen var det hål och som ”penna” hade en vass spets med handtag.

Vilket fick mig att fundera vidare, ibland får man frågan när folk vill vara filosofiska eller nåt om man skulle välja att vara blind eller döv. Jag förstår inte riktigt poängen med det hela, jag menar hur stor är chansen att man någonsin får välja vilket sinne man skall förlora.
”Nu får du välja, skall vi rädda din syn eller din hörsel?” alternativt ”Nu måste du välja antingen pajar vi din syn eller din hörsel”?
I vilket fall som helst så får det bli döv för jag tror jag har mycket bättre förutsättningar att lära mig teckenspråk än punktskrift och jag är redan olycksbenägen på grund av taskig grov- och finmotorik så jag skulle nog inte bli långlivad om jag dessutom inte såg någonting.

Vi har tagit med lite nödkost men till min oförställda glädje har köket svängt ihop två mål mumsig veganmat, veganska kakor till fikat och ett vackert och gott fruktfat som jag år när de andra åt ostbricka, så jag har stora förhoppningar att maten i morgon blir lika bra.

Sömn, pengar och vantar

Det löser sig med hyran, med det är inte FKs förtjänst. Den saken är klar.

Som jag skrivit om ett par gånger nu sover jag numera utan sömntabletter med hjälp av spikmatta i stället.
Det är underbart, däremot sover jag mycket mindre numera. Syster uttryckte oro för att jag sover för lite häromnatten. Först förstod jag inte alls vad hon menade, sen när hon förklarat vet jag fortfarande inte om jag verkligen sover för lite men förståt hur hon menar. Ingen av oss har någon dygnsrytm att tala om just nu.
Men i alla fall, jag är uppe när hon går och lägger sig på morgonen och är uppe igen när hon kommer upp, i natt somnande jag mellan 4:00 och 4:30 (jag vet för 4:30 ringde mobilen för dags att rulla av spikmattan)sen vaknade jag först 9:30 och tänkte att OK 5 timmar är lite lite, lyckades slumra till igen och gav upp någon gång mellan 10:30 och 10:50 det är inte sådär jättemycket, men vem vet det kanske kan fungera. Får helt enkelt se hur det går.

Köpte nya vantar igår av den varmare sorten, hade ett par jättehäftiga rosa innan som jag stordiggar men de är storlek 13-14 år och de är en aning trånga, vilket gör dem mindre varma och eftersom mina händer redan börjat få köldeksem känns de jobbigt med vantar som sitter åt men när vi handlade dem hittade vi bara stickade vantar i vuxenstorlek som inte hade en chans att hålla mina stackars isbitar till händer tillräckligt varma.
Köpte även en ny mössa och skall skicka efter en jättehäftig skidjacka från Cellbes, kan behövas för jag fryser och har dåligt med varma ytterkläder.

I helgen skall vi på konferens på Syninge det skall bli spännande men antagligen väldigt tröttande.

Inget är som väntans tider

Efter samtalet förra veckan fick jag veta att jag skulle få besked om det blir någon utredning eller inte inom två veckor, så idag dyker det upp ett mail i inkorgen från Habiliteringen

”Hej Kimberly

Det kommer dröja ytterligare 3 veckor innan du får besked om ev utredning. Jag mailar dig igen så fort jag har besked.
Vänliga hälsningar Psykologen

Vilket jag antar innebär att det blir minst 5 veckors väntan från samtalet räknat och efter den tiden kan jag fortfarande nekas utredning. Skulle det sedan bli ett ”ja” är väntetiden någonstans mellan ½ till 1 år vilket mina erfarenheter av vården säger mig egentligen betyder mins 1½ år.
Vintern är här, en del kallar det nog höst, men jag fryser så mycket att vinter känns som ett bättre ord. Skall leta reda på en tjockare tröja sen och se om jag kan skaffa lite mer kläder eftersom jag kör lager på lager.
Det drar från våra fönster så hela lägenheten och i synnerhet mitt sovrum är grymt kalla.
Jag fryser alltså inomhus så att jag har ont i kroppen av det, inget kul alls. Vantar är ett måste så fort jag skall utanför dörren eftersom jag får köldeksem på händerna annars men det gäller att hitta några vantar som är varma nog.
Jag tycker inte alls om vintern det är mörkt, kallt och eländigt. Sen när snön och isen kommer är det svårt för mig att ta mig fram, jag trillar omkull och slår händer och knän minst ett par gånger varje snösäsong, jag fryser som sagt även om jag byltar på mig. Jag hatar  dubbdäck för de låter mycket värre än vanliga däck och gör det outhärdligt att gå vid trafikerade vägar

Sen kommer jul och nyår. Julen är fortfarande inte lika rolig som den en gång var sen Pappa dog på juldagen 2003. Nyår är outhärdligt eller snarare tiden däromkring hade det bara smällt av raketer och smällare då hade jag väl inte klagat, men nu börjar det i november och fortsätter tillmars.
Faktiskt var det någon som började redan häromdagen. Jag satt plågad av de höga ljuden och muttrade för mig själv ”men, vad fan, kan ni inte åtminstone vänta till november som normala människor?
”Mitt i detta började någon granne borra i betongväggen vilket fick mig att ilska hojta ”sluta  borra dumma grannjävel” tyvärr hade detta ingen större effekt.

Håll förresten tummarna för att det löser sig med hyran denna månad. Syster har precis ansökt om att få icke tidsbestämd sjukersättning (heter det väl nu för tiden?) i alla fall, vi hade nyligen innan hennes ansökan gjort ansökan om bostadstillägg och skickat in alla papper de ville ha men nu dröjde hennes ansökan eftersom hon först skulle ha ett möte med psyk och FK för underlag till det hela, men det försenas p g a FKs handläggare hade förhinder. Så den nya ansökan kommer lite för sent. så att det enligt deras register kan komma att inte finnas någon sjukersättning att ”matcha” bostadstillägget, så det blir avslag. Vilket meddelas två veckor innan hyran skall betalas! FK kräver en ny ansökan med nya papper eftersom de inte har kvar de gamla och för att ”hennes inkomster kan ha ändrats, t ex kan hyran ha höjts” förvissa brukar hyran höjas med jämna mellanrum men den förra ansökan är inte gammal och ärligt talat, hur ofta får man hyreshöjning i typ oktober? Januari är väl en mycket troligare kandidat för hyreshöjning? Det har faktiskt inte varit någon sådan sen sist de fick en ansökan.

Otäcka tv-program

Vi tittar på Criminal Minds just nu. Ett avsnitt vi spelade in häromdagen, jag koncentrar mig mest på datorn men sneglar samtidigt försiktigt på tvn, jag vill gärna se hur det går, men är egentligen lite väl otäckt för mig.

Jag har börjat följa det igen, jag gillar personerna i serien men vet inte hur länge jag kan fortsätta följa det, det är som sagt  lite för otäckt för mig. Våldsinslagen är lite väl detaljerade och många och jag som brukade kunna titta på hur mycket skräckfilmer som helst.